Kulturdebattör!

Idag så gav mig jag och Emil in i kulturdebatten i form av ett debattinlägg i Nerikes Allehanda.

USA!

För ett år sedan var jag i USA. Det var en väldigt rolig och spännande tid, med många trevliga minnen. Helgen i St Louis, övernattningen vid Lake of the Ozarks, festerna, Obamas tal i Colombia, turerna till Wal-Mart, valnatten...Jag saknar också själva skolan. Det fanns en mycket större skolanda där, och jag gillade systemet med att ha alla kurser parallellt och lektioner varje dag, nästan som på gymnasiet. Visst blev det lite stressigt ibland men å andra sidan fick man en helt annan kontakt med sina lärare och klasskamrater. Man blev mer som en del av skolan, istället för som här i Sverige där man oftast har en föreläsning per vecka och sedan sitter hemma och läser böcker. Har nog runt tusen bilder på datorn, här kommer ett par.

John McCain!

Westboro Baptist Church...Religiösa fundamentalister!

En rätt så rolig butik som jag hittade i Independence. De sålde glögg, pepparkakor, flaggor, med mera.

Sarah Palin. Drill baby drill!

Beer pong. En trevlig sport!

Utsikt ifrån The Arch i St Louis.

Bild tagen någonstans mellan Kansas City och Warrensburg.

Plugg-utsikt med tre vackra flaggor (väldigt logiskt med skolans-delstatens-landets).

Födelsedagsfest!

Födelsedagsbarnet till vänster...

Jag och delar av min AmGov-klass utanför Harry Trumans (USAs president 1945-53) hus.

Jag och Mark på ett riktigt sunkigt men dyrt motellrum (80 dollar per natt!), komplett med plastlakan, trasig AC, fula tavlor och en antik TV...

Wall Street...Med julgran och allt, folkligt.

Berlinmuren

Natten mellan den 12:e och 13:e augusti 1961 restes de första delarna av berlinmuren. Vägar blockerades, fönster murades igen och taggtråd drogs fram. Bilden här nedanför är tagen den 13:e augusti 1961.

Imorgon, den 9:e november, är det 20 år sedan berlinmuren föll. Regimen i DDR var skakad över hur hundratusentals östtyskar flydde hade flytt DDR genom att åka till Ungern eller Prag, som hade börjat reformera sin politik. I samband med landets 40-årsjubileum utbröt enorma demonstrationer. Regimen beslöt sig hastigt för att införa ett 24-timmarsvisum så att folk skulle kunna åka över tillfälligt till västberlin. Någonting i kommunikationen gick fel, folk uppfattade det som att övergångarna var öppna och när folkmassorna vid till exempel Checkpoint Charlie växte och blev allt argare så kunde inte vakterna till slut inte göra särskilt mycket annat än att låta folk gå över. Ett par dagar senare beslutade man att göra nya hål i muren, och snart blev muren angripen av grävskopor, hammare, släggor...

Här hemma i Sverige satt Lars Ohly och grät. När resten av Europa firade, eller kanske grät av glädje och förvåning så grät Ohly av sorg, sorg för att DDR och det kommunistiska projektet hade kollapsat.

Jag blir arg

Det är inte ofta jag blir arg när jag läser debattinlägg. Men idag blir jag faktiskt det. Ett par toppar från Svenskt Näringsliv har kommit fram till att det inte råder någon resursbrist i skolan och att dåliga resultat beror på att lärarna använder sin tid fel. Tonen i artikeln är raljant och mästrande. Lösningen de förespråkar är att minska lärartätheten och lärarnas tid för planering. Som det framställs i artikeln får man nästan intrycket att författarna menar att lärarna, när de inte undervisar, sitter och dricker kaffe eller håller på med byråkrati.

Så är inte fallet. Min erfarenhet är inte att man mellan lektionerna sitter med en kaffekopp på personalrummet och löser korsord eller fyller i papper. Den där övriga tiden går åt till att kommentera elevarbeten, rätta prov, fundera på hur man ska förklara saker som tillväxt eller socialism, skriva individuella utvecklingsplaner, sätta betyg, skriva omdömen, rapportera frånvaro, diskutera betyg, ha elevvårdskonferenser, ha föräldrasamtal, lägga upp scheman, köpa in eller kopiera upp lektionsmaterial, prata med elever, skriva åtgärdsprogram, vara rastvakt, läsa på om det man ska undervisa om, lägga upp lektionsplaneringar, och så vidare.

Har Stefan Fölster, Anders Morin eller Monica Renstig ens satt sina fötter på en vanlig svensk högstadieskola? Har man följt lärares vardag? Det har man antagligen inte gjort. Ingen som har gjort det hade kunnat skriva en sådan här debattartikel.

Valskola i Västerås

Igår var jag och andra folkpartister på valskola i Västerås. Bland talarna fanns Johan Pehrson som talade rätt mycket valstrategi, som jag av naturliga skäl kanske inte ska återge här.

Johan tog upp att Folkpartiet i alla fall har ett mycket trevligt utgångsläge inför valrörelsen - EP-valet i våras gick som bekant otroligt bra för oss.

Flitiga lyssnare, däribland jag själv.

Nu är det inte ens 11 månader kvar till valet nästa höst. Det börjar dra ihop sig. Det kommer bli ett mycket spännande val, med jämna resultat, eventuella vågmästare och kanske till och med nya allianser. Det blir också min första valrörelse. Förförra gången, 2002, hade jag precis gått med i SSU och vid tiden för förra valet hade jag ännu inte hittat till LUF och Folkpartiet.

Planet Campus

Inför nollningen och Its SÅ -09 har universitetet och, förmodar jag, tillsammans med Kåren/Sektionerna, producerat den här Planet Earth-inspirerade dokumentären om Örebro Universitet och livet här. Trevligt!

Fördelen med prov

En stor anledning till att jag förespråkar betyg och prov längre ned i skolåren är att betyg och provresultat har en helt annan tyngd i media och i folks öron än vaga, relativa formuleringar om bristande måluppfyllelse. Som en del vet ska man snart införa nationella prov isvenska och matematik i årkurs tre. I år genomförde Skolverket en testomgång på 400 skolor och resultatet är nedslående; bland annat så hade 27 % av eleverna svårt att hålla skillnad på räknesätten, och nådde därför inte upp till målen i matematik. Detta har nu getts ordentlig publicitet, lärare och andra diskuterar problemets orsaker och lösningar, man ser allvaret. Det är fördelen med prov och betyg.